Text Size:SmallerLarger

Letters & Op-Eds - 2008

dagen (sweden)

Fattigas behov måste gå före dogmer

Jon O'Brien

15 May 2008

 

 

To read this article in English, click here.

 

Det finns normer, värderingar och traditioner som innebär att kvinnors sexualitet kontrolleras och de reproduktiva rättigheterna begränsas, samt möjliggör könsrelaterat våld. Vissa kristna biståndsorganisationer borde inte få statligt bidrag till hiv-aidsvården.

Det finns ett starkt samband mellan religion och välgörenhet. Bland kristna predikas sedan lång tid tillbaka budskapet om den barmhärtige samariern som manar till medkänsla och hjälp till dem som lider nöd. Även andra religioner betonar vikten av att göra gott: zakat eller allmosor är en av islams fem pelare; tzedakah och mitzvah är centrala inslag i den judiska tron. Organisationer med religiös anknytning spelar en viktig roll för att åstadkomma positiva förändringar. Tyvärr finns det vissa normer, värderingar och traditioner som innebär att kvinnors sexualitet kontrolleras och de reproduktiva rättigheterna begränsas, samt möjliggör könsrelaterat våld. Dessa måste uppmärksammas och förändras snarast. Dessa stora utmaningar står i fokus vid forumet Sida Development Area i Stockholm den 16 maj. Varje år dör en halv miljon kvinnor och tio till tjugo miljoner blir invalidiserade på grund av komplikationer under graviditet och förlossning. Det sker nästan uteslutande i utvecklingsländer. Siffrorna har inte förbättrats under de senaste 20 åren. Tillgång till kvalificerad vård i samband med förlossningar, säker och laglig abort samt preventivmedel är direkt avgörande.


Huruvida det är moraliskt riktigt att göra abort och om det bör vara lagligt är viktiga personliga och politiska frågeställningar oavsett var man befinner sig i världen. De katoliker som stödjer laglig abort hänvisar till samvetsläran som säger att samvetsfrihet är av central betydelse då man fattar beslut, och att man måste ta hänsyn till andra människors samvete. De åberopar även rätten till religionsfrihet, och alla människors rätt till respekt, oavsett vad man tror på eller om man tror, liksom respekt för pluralistiska och toleranta demokratiska samhällen. Viktigast av allt är dock att följa den katolska principen att ställa sig på de fattigas och de marginaliserades sida, särskilt i detta fall eftersom dessa till oproportionerligt stor del är kvinnor.Min organisation Catholics for Choice anser att rättigheter ska utövas samvetsgrant och i det ingår att ta personligt ansvar för att förebygga graviditeter och samhällets ansvar att tillhandahålla utbildning, vård och ekonomisk trygghet för att kvinnor ska slippa oönskade graviditeter och kunna föda de barn de vill ha i ett klimat som välkomnar alla. Hiv- och aidsvården brukar också ofta uppmärksammas. Både sekulära och religiösa organisationer är engagerade i den.

Den katolska hierarkin tillkännager stolt att den står för 27 procent av världens aidsvård. Om det är kyrkans leverantörer som är mest lämpade och har de bästa resurserna för att tillhandahålla tjänster så är det ju utmärkt. Men om vården är bristfällig och man inte använder sig av den goda praxis som finns att tillgå, så är det patienterna som drabbas - och de skattebetalare som bekostar vården. Den katolska hierarkins hiv- och aidsvård är ett typexempel på offentligt finansierad vård som är bristfällig på grund av att den styrs av konservativa krafter som bestämt motsätter sig användning av kondomer, även bland gifta par där den ena parten är smittad. Vi vet att det finns många modiga personer som arbetar för katolska hjälporganisationer och som riskerar sina arbeten genom att dela ut kondomer. Men är det så vård ska bedrivas? Skulle den barmhärtige samariern skicka iväg en hivsmittad man utan att ge honom möjlighet att skydda sin fru från smita? Tidigare i år visade katolska biskopar i USA hur långt de är beredda att gå för att driva igenom sin konservativa tolkning av den katolska läran. Genom påtryckningar lyckades de från ett mer omfattande lagförslag bryta loss en viktig familjeplaneringsverksamhet som kan förhindra överföring av hiv/aids från mödrar till barn. Vilka gynnas av detta? Katolska hjälporganisationer som kommer att få miljontals dollar i statliga bidrag för olika program utomlands. Katolska och andra skattebetalare blir med rätta upprörda över ett sådant agerande, särskilt med tanke på att stödet för internationell familjeplanering och användning av kondomer är vida utbrett. En opinionsundersökning som organisationen Catholics for Choice har gjort bland katoliker i Ghana, Irland, Mexiko, Filippinerna och USA visar att en stor majoritet anser att "användning av kondomer innebär att säga ja till livet eftersom det hindrar spridning av aids" och att statligt finansierade katolska sjukhus måste "använda sig av kondomer för att förebygga aids". Biskoparna bryr sig inte om detta. Det borde däremot våra regeringar göra. De borde sluta att ge stöd åt organisationer som vägrar att tillhandahålla kondomer eller samarbeta med andra för att se till att de som befinner sig i farozonen får det stöd de behöver.

Det katolska ledarskapet är inte ensamt om att tvinga på andra sina religiösa föreställningar. Protestantiska grupper som får omfattande statligt stöd predikar avhållsamhet som enda metod i många program utomlands. I dessa program, som i bästa fall bara är ineffektiva och i värsta fall farliga, ges ingen ordentlig information om sexualitet och sexuellt överförda sjukdomar. De bör förkastas och ersättas av program där man använder sig av bästa möjliga metoder som rekommenderas av folkhälsoexperter. Exempel på när systemet inte fungerar får inte skymma det otroligt positiva arbete som många religiösa och sekulära grupper utför, men om vi verkligen ska hjälpa dem som behöver det så får vi inte lura dem med den vård vi erbjuder. Utvecklingsbistånd är viktigt men det bör inriktas på (religiösa eller sekulära) program där man använder sig av den bästa vård som finns att tillgå och inte sådana där sekteristiska ideologier går före de fattigas och de maktlösas behov.
 

 
Jon O'Brien, chef för Catholics for Choice

This article originally appeared in the 15 May 2008 edition of Dagen.